|
Model: Jag
Fotograf: Emelie Ohlsson
Det är ofta jag tänker över mina val men ändå vet jag inte vilket val som är rätt men jag väljer dom, som att flytta tex. Redan som 13 ville jag flytta pga olika orsaker. Hur hemskt det än låter ville jag till och med fly från min familj under visa stunder, inte för att dom gjorde något utan just för att jag orsakade dom så mycket oro. Precis som alla 13åringar var jag jobbig däremot var jag nog lite väl överdrivet jobbig eftersom dom höll på att tappa greppet om mig helt. Minns många gånger då jag fick se min mor gråta pga något jag gjort eller att jag bara försvann eller stängde in mig, pappas oro i blicken när jag inte släppte in dom i mitt liv och mina problem. Lät dom aldrig hjälpa mig, ville bara inte att dom skulle få veta vad som hände med mig eller vad jag gjorde med mitt liv.
Rebellisk är vi alla men jag kanske bara var det en gnutta för mycket men det är inte så konstigt när jag är så lik mina föräldrar på alla sätt speciellt min farsa... hehe minns allt när jag var liten så älskade jag att gå dit min pappa var. Jag var pappas lilla flicka ! Och nu? ja nu..vad hände igentligen? Kanske bara jag är lite för mycket av en rebell och inte kan sluta försöka ta hand om mig själv men det är sån jag är och jag kan inte stänga av det... Ibland saknar jag tiden då jag var liten då mina föräldrar höll ögongen på att deras lilla spralliga dotter inte skulle ramla från berget där hon lekte bergsklättrare eller gången då jag hoppade i deras säng och trots att dom bad mig att sluta och envis som jag var redan då vägra... Scha det sluta ju med att jag brött benet haha Men just visa stunder som jag minns lite små suddigt är gångerna jag var på sjukhuset och alltid vakna med att se min pappa sovandes sittande på en stol bredvid mig. Han var alltid den första jag fick se när jag vakna och när jag skulle somna.. han var den som höll mig i handen när läkarna skulle ta blodprov, den som var först på plats när något hände mig. Nu kan han det inte längre för att jag inte ville oroa honom. Ja min farsa är en viktig del av mitt liv för att hur mycket jag än nekar det är han den enda som faktis förstår mig för att vi är så lika. Jag har inte nämt så mycket om min farsa i bloggen pga olika anledningar.
Men sen jag flytta har jag bara insett hur mycket jag behöver honom i mitt liv så som jag hade honom när jag var liten, saknar den tiden helt enkelt, saknar våran relation som vi hade. Det som gör mig ledsen är att den relationen är svår att få tillbaks och det svider inom mig.Vi är för lika för att det ska kunna gå ihop och vi båda har gjort misstag som är svåra att förlåta. Men hur mycket vi än bråkar så håller inte dom bråken länge för vi klarar inte av att se varandra ledsna. Han kanske inte alltid är den bästa farsan men han är den bästa i mitt hjärta.. Som min morsa alltid säger ni är en och hur jobbigt visa saker än kan vara så kommer ni alltid ha varandra. Och hon har rätt ! Som många säkert säger så har jag dom bästa föräldrarna man kan ha ! Skulle inte vilja bytta ut min familj för något i världen för ingen familj skulle vara så underbar som just min är !
Mamma&Pappa om ni läser detta så ska ni veta att trots våra jobbiga perioder och mina konstiga v al så kommer ni alltid komma först i allt ! Ni är dom bästa föräldrarna man kan ha och ni har uppfostrat mig och min bror helt rätt, hade det inte vart för er så hade vi inte vart dom personerna vi är idag, älskar er !
|
